Välkommen till Fors Missionskyrka     Equmeniakyrkan

Min önsketrädgård
I min önsketrädgård växer godheten vilt.
Där ligger rik och fatig på samma filt.
En blomma är glädje och en heter frid.
Rabatten är rensad från maktkamp och strid.


Många andra frukter jag ser –
kärlek, tålamod och många fler.
Så nyttig den är, så vacker den står!
Den bär en underbar frukt i år.


Men alltför plötsligt tar drömmen slut.
Låt mig få drömma ännu nån minut!
Fast världen dessvärre är grym och hård –
drömma på nytt om min önsketrädgård!
                                                                          P-G Svensson

Sådd och skörd
Om några veckor ska vi på nytt ta fram de små fröpåsarna och sätta de
oansenliga fröerna i jorden. Då börjar en process som ingen människa kan
förklara. Hur kan de små fröna bli till nyttiga grönsaker och vackra och
väldoftande blommor?
Jesus talar om bonden som fått sitt utsäde i jorden: ”Han sover och stiger
upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur.”
(Mark.4:27) Här tycker jag det finns plats för ödmjukhet och förundran inför
ett av livets stora under.
Även påskens stora händelse handlar om sådd och skörd. Jesus säger om
sig själv: ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt
korn, men om det dör ger det rik skörd” (Joh. 12:24). Den skörd som
kommit av Jesu död och uppståndelse är omöjlig att överblicka. Teologen
Eric Sauer talar om Golgata som alla tidsåldrars vändpunkt, all kärleks
höjdpunkt, all frälsnings utgångspunkt och all tillbedjans medelpunkt.
Liksom det lilla fröet ska även vi en gång läggas i jorden. Tänk om det
skulle sluta där! Men Paulus vet fortsättningen: ”Det som blir sått
förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i
härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft” (1Kor. 15:43).
”Det blir och påsk för mig en gång, ty dödens udd bröts av. Jag skall stå
upp till ljus och sång utur min mörka grav” (Sv Ps 516:3)
P-G Svensson

Fredsfursten

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor.
De gläds inför dig som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare, Gudomlig hjälte,
Evig fader, Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse skall göra detta.                   Jes.9:2-7

Gå på vatten! (Matt. 14:22-33)
Vilket mod att kliva i, mitt i vattnets raseri, utan någon garanti!
Vind och vågor hotar dig, men eld och lågor tvingar dig.
Kärleken är stor och het, stor som sjön Genesaret!
Dess längd och höjd och djup och bredd gör att du ej bliver rädd.
Store tid, se vattnet bär! Kanske undrens tid är här?
Steg för steg du vandrar fram till den som ropade ditt namn.
Men plötsligt ökar vindens kraft. Din blick är inte längre fast.
Du ser dig om, du ängslas så. Du sjunker, fast du ville gå.
Var inte kärleken och tron så stark som ofta du har sagt på säker mark?
Hur går det nu med alla löftesord? Hur känns det nu när Mästaren dig drar
ombord?
Våt och kall och rädd för vind och vågor.
Var finns nu din tro så full av eld och lågor?
Ändå Petrus är du hans i prövningsstunden, ännu mera till din Herre bunden.
Han vill ha dig, han vill ha oss alla. Vi ska ännu många gånger falla,
svika svårt den sannaste vi vet, men hans kärlek den är större än Genesaret.
P-G Svensson

I Fors missionsförsamling har vi kontakt med och ber för en missionärsfamilj i Ecuador, Petter och Andrea Hermansson. För att läsa mer om dem se familjen Hermanssons blogg.