3:e Budet

PREDIKAN över 3:e budet

De tre första buden handlar om mitt förhållande till Herren. ”Inga andra gudar,
missbruka inte Herrens namn, tänk på vilodagen..” De resterande sju handlar
om relationen mellan oss människor.
Jag vill säga fyra saker om den här speciella dagen – Herrens dag, vilodagen

En helig dag (2) En gåva (3) Ett tecken (4) Profetia

När jag kom med i församlingen noterade jag att det fanns somliga som alltid var med hur det än var i församlingen. Farbror Frans t.ex. saknades aldrig en söndag, och jag tänkte – hur kan man vara med jämt? När Frans hade gått hem till Herren stod hans plats tom väldigt länge. Det kändes fel att ta hans plats.
Bibeln talar mycket om sabbatsdagen som en dag för helig sammankomst.
Tänk om vi bara skulle gå när vi kände för det. För det känns inte alltid så jätteinspirerande att gå hit, eller hur? Men församlingen ska inte prioritera gudstjänsten för att den är härlig och tilltalande i första hand utan just därför att den är en helig sammankomst när snart ingenting får vara heligt.
Hebr.br.:s författare säger ”Låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” i 10:25.
Herrens dag är också en o f f e r d a g. I Israel var det så att på sabbaten skulle de övriga dagarnas offer fördubblas. Det är nyttigt att tänka igenom hur mitt offrande förhåller sig till allt annat jag använder pengarna till. Vi är förvaltare och kan aldrig bli något annat och när David byggde Jerusalems tempel och såg hur folk kom och offrade bad han och tackade i glädje och gripenhet – ”ur din hand har vi givit det åt dig”.
Att Guds dag är en helig dag innebär också att det är en dag för b ö n.
Det var på Herrens dag Anden föll över en bedjande lärjungaskara, det var på Herrens dag Johannes kom i hänryckning på Patmos och fick se och höra fantastiska saker.
Herrens dag borde också innebära v i l a och a v k o p p l i n g. Inte förstår jag vad det betyder att Gud vilade men vi inser väl att vi behöver vilan. Jag påstår att dom är många som arbetat sönder hem och familj. Nån uttryckte sig – ”jag var gift med mitt jobb och försummade familjen”. Jag vet att vi måste arbeta ibland men när vi inte måste låt oss vara rädda om gemenskapen i hem och familj och utveckla gemenskapen med Herren och varandra. Det är intressant med 7-talet i Bibeln som går igen överallt i GT och NT. I Sovjet gjordes försök med att införa 10-dagarsvecka. Det blev totalt kaos. Det är som om människan är programmerad för 7-dagarsrytmen och där Gud har avskilt en dag att vara en helgad dag. Då borde vi göra detsamma.

Om vi inte ser den här dagen som en g å v a utan som ett krav till alla andra då blir det jobbigt. Så var det för mig. Något av det roligaste vi visste var att spela fotboll och av någon anledning var det roligast på söndagarna, då hade vi mera tid. Men att vara pastorsbarn på 50-60-talen var inte enkelt. Jag minns precis hur det var när vi skulle ta på oss fotbollsskorna och mamma stod en bit ifrån och sa – ”men pojkar, idag ska ni väl inte spela fotboll, det är ju söndag”. Då blev
söndagen en dag fylld med krav och dåligt samvete istället för en gåva. Jag tror inte att Gud tvingar sin gåva på oss. Vi kan inte heller tvinga den på varandra. Det måste komma inifrån. Och jag tror faktiskt att vi får göra det vi tycker är roligt, t.ex. spela fotboll!
På Jesu tid hade man totalt missuppfattat sabbatsbudet. Fariséerna gjorde egna tolkningar som inte alls hade nån grund i Guds Ord. Det fanns en lista på 1.500 sätt att överträda tredje budet och så gick man och vaktade på varandra för att se vem som skulle klara sig! Vilken vila och avkoppling! Ett par exempel.
Det gick bra att kasta en sten, men det berodde på hur långt man kastade och hur tung stenen var! Men det mest absurda jag har hittat är det här. Man fick färdas 1200 meter på land på sabbaten , men på vatten fick man färdas hur långt som helst. Den smarte juden som skulle längre satte därför en vattenflaska under sadeln på sin åsna så färdades han på vatten så långt han ville. Allt det här är ju oerhört löjligt och det saknar helt grund i Guds Ord. Och Jesus gör det ända rätta, Han bryter mot dessa tolkningar och ställer hela konflikten på sin spets när Han säger – ”sabbaten är gjord för människan och inte människan för sabbaten”.
Vi kan le åt löjliga fariséer men bör kanske tänka tillbaka litet i vår frikyrkliga historia. Så mycket vi haft av människomeningar, meningslösa och tomma ritualer som aldrig tjänade Guds syften. Eftersom detta med sabbatsbudet var så kontroversiellt började man därför i urförsamlingen att avskilja en annan dag. Historieberättaren Ignatius säger om dem som levde efter den gamla ordningen att de kom till ett nytt hopp och inte mer höll sabbaten utan iakttog Herrens dag. Justinus Martyren berättar ”De kristna höll sina sammankomster på söndagen eftersom Jesus vår Frälsare uppstod på den dagen”. De valde en dag som inte var förknippad med krav och plikter utan med glädje och hopp. Den dag då Kristus uppstod från de döda. Därför är det söndagen som vi firar som Herrens dag och inte lördagen som våra judiska vänner.

Herrens dag är också ett t e c k e n. 2.Mos.31:12-14a. Ett sätt att visa hednafolken runt omkring att man tillhörde Herren. En förkunnelse för den som inte höll något för heligt. När Israels folk var i den babyloniska fångenskapen var de illa ute. Höll på att assimileras av de kringliggande fiendefolken med deras gudar och sedvänjor. Någon sa – ”Vad var det som gjorde oss till ett folk när vi var i frihet?” Så mindes man sångerna, riterna, vikten av att fira gudstjänst och började på nytt göra det som inga andra gjorde, som ett tecken, ett sätt att visa på sin särart, att bevara sin identitet. I en tid när man säger ”det är inte längre nån skillnad mellan kristna och andra” tror jag det är särskilt viktigt att helga Herrens dag, att fira gudstjänst, som ett sätt att uttrycka vår identitet.
Det berättas att förr kunde det hända när kyrkklockorna ringde in helgen lördag kl 18 att arbetet avstannade på gårdarna och arbetarna tog av sig sina mössor och stod i andakt på lagårdsbacken med respekt och vördnad för den helige när Hans dag gick in. Jag tror faktiskt att vår uppgift fortfarande är att visa väg mot det heliga och den helige!

Det ligger slutligen mycket p r o f e t i a, framåtsyftning i Herrens dag. Såväl i GT som NT har vi många ord som visar på vilodagens p r o f e t i s k a karaktär. Sabbaten är en skuggbild av den vila som väntar Guds folk i himlen. Hebr.4:9-11a I benådade ögonblick kan gudstjänsten, vilodagen ge en föraning om den stora sabbaten i Guds himmel fast vi nog har mycket svårt att tänka oss en tillvaro utan arbete och möda, utan tid, stress och bekymmer. Men vilken uppmuntran det är att det kommer en sån dag! Låt oss därför avskilja, helga den här dagen men också våra liv för Guds sak och låt varje vilodag, varje gudstjänst få vara en påminnelse om den stora glädjefesten i Guds himmel!

P-G Svensson