4:e Budet

Predikan över fjärde budet

De tre första buden handlar om min relation till Herren – ”inga andra gudar”,
”missbruka inte Hans namn”, ”tänk på vilodagen”. De sex sista buden handlar
om min relation till min nästa – ”du ska inte ljuga, stjäla osv”. Men mellan de här två grupperna finns det alltså ett bud som handlar om mig och mina föräldrar. Jag är väldigt tacksam för det och jag tror det har sin giltighet idag precis som de andra. Guds Ord har något att säga rakt in i den oerhörda splittring vi upplever också inom familjelivet. Det 4:e budet är också det enda bud som har ett löfte med sig – ”för att det må gå dig väl”. Psykologin bekräftar bibelordet. Det är förhållandet till våra föräldrar som mer än något annat avgör vad vi blir för slags människor. I själavården behöver man ofta gå tillbaka till barndomen och man finner ofta dåliga relationer, en onaturlig bundenhet eller kanske en tvångsmässig uppfostran. Vi är också medvetna om konsekvenserna av de lösa tyglarna, den fria uppfostran, en förödande låt-gå-mentalitet som kan skapa jätteproblem senare i livet. Vad är det som ska hjälpa oss att komma rätt? Hur kan vi få ett gott förhållande till våra barn och våra föräldrar? Om det nu inte är bra förstås!

I GT:s sista bok står en intressant profetia om Johannes döparen – ”Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna” Mal.4:6
Varför står det så om Joh.Döparen? Han var väl ingen familjeterapeut? Nej, men vad var det han gjorde? Han hade en enda uppgift, ett enda ärende – att förkunna Kristus! Det var budskapet om Honom som vände fäders och barns hjärtan till varandra. Det finns såna exempel både i forntid och nutid där evangeliet har överbryggat motsättningar och löst djupa konflikter mellan generationerna. Jag kan personligen vittna om att jag och min far hade en ansträngd relation när jag växte upp. Men det hände nåt när även jag blev en kristen. Vi började se varandra på ett nytt sätt. Det var skönt. Lägg märke till att det står f ä d e r n a s h j ä r t a n. Judiska män betraktade barnen på ett märkligt sätt. Det ansågs vara slöseri med tiden att leka med sitt barn. Det fanns mycket fasta principer för hur man umgicks i familjen. Fattar vi vad det betyder när Jesus kommer och tar upp barnen i sin famn och inte bara det – Han välsignar barnen och säger ”den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin”.

Vi som är pappor idag kanske behöver tänka till ibland. Vad är det vi ger våra barn? Och vi får väl lägga till – våra barnbarn. Är det bara saker och pengar? Eller är det kärlek, tid och intresse? Ja, ger vi dem våra hjärtan? Som kristna
föräldrar har vi ett särskilt ansvar med tanke på allt dåligt som våra barn och barnbarn erbjuds. Vi säger ofta – barnen är vår framtid. Jag vet inte riktigt vad vi menar. Att mitt liv får en fortsättning? Eller att jag förhoppningsvis får mycket hjälp när jag är gammal och orkeslös? Eller tänker vi på och hoppas att barnen ska bli allt det vi inte själva blev? Men kan vi inte säga precis tvärtom också – vi är deras framtid! De värderingar vi för vidare, det mått av tid, kärlek och intresse vi ägnar barn och barnbarn är investeringar för framtiden för oss själva och för vårt land. Vi läste också b a r n e n s h j ä r t a n t i l l d e r a s f ä d e r. Vi vet att många barn står i opposition till sina föräldrar. Det finns säkert mycket av besvikelser, försummelser, kanske olika former av övergrepp och ibland kan det behövas ett riktigt helande och sådana helanden sker. Det är uppmuntrande att höra sådana vittnesbörd.
Så till själva budordet. Vad betyder det att hedra sin far och mor? Grundordet kan betyda att ”ära”, ”förhärliga”, det är väldigt starka ord sagda i ett sammanhang där familj och släkt betydde nästan allt. Vidare kan det betyda att ”respektera”, ”lyda”, ”älska” och ”visa omsorg”. Vi vet att i andra kulturer är synen på de äldre och respekten för ålderdomen en helt annan än hos oss. När Sonias föräldrar besökte henne i Congo var det väldigt stort. Man frågade flera gånger – ”men är det verkligen din mamma?, är det hon som har fött dig?”
Jag tror vi skulle må bra av att få tillbaka litet av respekten och vördnaden för den äldre generationen.

Självklart har jag också tänkt på att de flesta här idag inte har sina föräldrar i livet. Vad betyder budordet för er? Kanske att minnas mor och far med tacksamhet, kanske göra något som man vet att de hade önskat. Kanske föra vidare goda traditioner i hem och familj. Kanske ägna särskild tid åt andra äldre.
Till många i vår generation skulle man idag behöva säga – hedra din far och mor genom att lämna dig åt Gud, vilket kanske var deras sista önskan. Jag har mött de som talat med stor gripenhet om ett gudfruktigt hem, om bedjande föräldrar medan man själv står utanför. Som vi vet finns det många s.k. Guds barnbarn.
Jag är också medveten om att många idag har väldigt svårt att ta till sig det här budet just med tanke på vad jag sa förut, kanske också du som lyssnar. Hur ska man kunna hedra nån som gjort så mycket ont? Som lämnat sår som tycks omöjliga att läka. Sådana samtal har jag haft flera av i telefonsjälavården.
Det finns inte mycket till svar. Jag kan bara säga – försök ändå att minnas de goda dagarna, för visst fanns det sådana, sök efter det positiva trots allt och sök förstå orsakerna till att det blev som det blev. Och hedra deras minne för din egen skull. Bed Herren ta bort bitterhet och besvikelser och gör det bästa av livet här och nu. Och går det att förlåta i efterhand så gör det för din egen skull!

Jag vill sluta med att berätta om några afrikaner som var på besök i Sverige för att studera den svenska välfärden. Den här dagen blev de guidade runt i Stockholm och under en båttur i skärgården kom de till en ö med många barn som lekte och stojade. Afrikanerna blev mycket förvånade och sa – vad är det här? Jo, sa guiden, vi har det så i Sverige att om föräldrarna vill vara från sina barn några veckor under sommaren kan dom få ta dom till en sån här koloni.
Afrikanerna gapade av förvåning och frågade helt förskräckta – men vet myndigheterna om det här? Guiden berättar – jag förstod att det kanske inte var så lämpligt att visa det där äldreboendet som jag också hade tänkt.
Vad är det här? En del av svaret är – så här har vi gjort för att kunna förverkliga oss själva, satsa på vår karriär, men till vilket pris sker det? När barn i 5 länder tecknar och tänker så är det de svenska barnen som placerar sin egen bild i ena hörnet på teckningen, som en liten streckfigur, inte mitt på som de afrikanska och det är de svenska barnen som oftast säger – jag har ingen som bryr sig om mig. Jag är mycket medveten om att det här är komplicerat och inget vi ändrar på så där när samhället ser ut som det gör. Låt oss ändå ta till oss orden från Malaki för jag är övertygad om att om den äldre generationens hjärtan vänds till barnen då kommer också barnens hjärtan att vändas till de äldre. Den väckelsen behöver vi! Låt oss älska varandra!

”Välsignat varje folk består där tro till barn från fäder går. Där Faderns nåd och Kristi frid regera får från tid till tid.
Så sluter jag i denna stund, jag och mitt hus med dig förbund. O, Gud att jag dig tjäna vill och höra dig för alltid till.”

P-G Svensson