5:e Budet

PREDIKAN över femte budet

Efter sin omvändelse skrev författaren Bertil Malmberg dessa rader –

”Det är mycket nog efter redlös färd mot försvinnande lögnperspektiv att äntligen finna en norm, en lag, en måttstock för sitt liv”
Det är en väldigt bra formulering. Hur ska man bättre beskriva ett liv utan Gud? –”en redlös färd mot försvinnande lögnperspektiv”. 10 Guds bud har vi fått som ett uttryck för Guds beskydd och omsorg, men också som en måttstock, nånting att pröva oss emot, ett beteendemönster som jag menar är giltigt i alla tider.
Idag gäller det 5:e budet – ”Du ska inte dräpa”. Det kan upplevas väldigt konkret och enkelt, kristallklart. Vi ska helt enkelt inte ha ihjäl varandra.
Men budet handlar faktiskt inte bara om m o r d utan också om o r d. Det ser vi när vi läser NT. Där fördjupas innebörden till att också gälla tankar, ord och känslor. Ett dräpande svar, en vass blick, ett hårt och kärlekslöst ord kan göra mer skada än vi anar och Johannes säger ”Den som hatar sin broder är en mördare och vi vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig”. 1.Joh. 3:15 Jag kommer tillbaka till denna djupare betydelse av budet.

Givetvis betyder budet också precis det det säger – du ska inte döda. Och ändå är vår historia ett frossande i död. Två världskrig har skördat 40-50 miljoner liv. Efter 2:a världskriget sa man – ”aldrig mera krig” och ändå rustas det dagligen för m i l j a r d b e l o p p. Men vill Gud ha med kriget att göra? Hörde han Nixons böner när han bad om välsignelse över bomberna som föll över Vietnam? Jag är tveksam. Eller tog han nånsin parti i konflikten på Nordirland? Eller stod han bakom apartheid i Sydafrika där flera regeringsmedlemmar faktiskt var kristna och försvarade rasåtskillnadspolitiken? Jag är tveksam. Vill Gud ha krig? Det är faktiskt en både lätt och svår fråga! För när vi går till GT står det mycket om krig. Här tycks Gud både tillåta och ibland ta initiativet till krig. Det är en stötesten för många och vi kan inte bara gå förbi och låtsas att det inte finns. Låt mig försöka ge ett svar. I GT läser vi att Herren utväljer ett folk. Han formar det och förbereder det och ger det en plats i historien och en plats att bo på. När han gör det får det inte finnas några hinder för Gud har stora planer. Då kan han t.o.m. använda något ont, kriget för att uppnå något gott.
Det folk han utvalt får löftena om en Fridsfurste, en Frälsare för alla. Han gör detta enl. Paulus för ”att alla folk ska föras till lydnad i tron”. Han utväljer ett folk för att alla folk ska bli välsignade. Han gör något i och för sig ont för att resultatet ska bli fullkomligt gott. Vi har många exempel på hur Gud kan använda det onda och göra något gott av det. Ett exempel hittar jag i en av Frank Mangs böcker där han berättar hur alla kyrkor och bönhus fylldes under kriget och många människor kom till tro. När trycket varit som hårdast bakom Järnridån har det formats en kristendom som varit omöjlig att besegra, kompromisslösa kristna i fängelser har fått vinna många för Gud. Han kan använda allt. Han kan göra nåt gott också av det mest onda och djävulska.

När jag tänker på 5:e budet tänker jag också på den allt råare attityden mellan människor. Bara den gångna veckan har två tonåringar fått sätta livet till som vi vet. Det finns barn idag som är så matade med våld och ondska att de tror att mord är den enda dödsorsaken. När vi tänker på 5:e budet borde vi också ta med abortsituationen. Jag tänkte bara nämna ett TV-program från Japan där man berättade att man kan få abort helt lagligt av ekonomiska skäl. Efter aborten fick man se hur kvinnor gick till Buddhas bild med gåvor och offer och böner om förlåtelse. Nånting säger att detta är onaturligt och emot Guds ordningar. Istället borde vi slå vakt om livet och ta hand om alla oönskade barn. Fast det är ju lätt att säga.

Det 5:e budet handlar också om dödsstraffet som fortfarande tillämpas i 100 länder och i 38 av USA:s 50 delstater. Jag menar att dödsstraffet är ovärdigt ett upplyst samhälle. Det kan aldrig försvaras. Kanske tycker du annorlunda, jag är beredd på det. Det vore ju intressant att för en gångs skull få några reaktioner på en predikan! Jag vill hävda att människolivet är heligt och okränkbart. Dessutom kan även en massmördare komma till besinning, ändra sitt liv och bli frälst. Vad har vi för rätt att ta ett människoliv? Det berättas från fängelset i Hälsingborg att strax före avrättningen stod mångmördaren Hagström och fängelseprästen med armarna om varandra och sjöng om himlen. ”Hur djupt allt hat, all ondska går, långt djupare likväl du når”. Nu kommer jag till det som ändå berör oss allra mest. Innersidan av budordet. Jesus tar upp det i Bergspredikan (se Matt.5:21-22) Ordet för ”vrede” betyder att vara långsint, att underhålla sin vrede och hålla den varm. Tvärtom mot vad vi borde göra, snarast glömma och förlåta. Jesus har ju själv visat att det inte kan finnas nån gräns för förlåtelsen när han på korset ber för sina fiender – ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör!” Han har uppmanat oss att älska våra fiender och be för dem som förföljer oss, om det nu finns såna. Det är oerhört starka ord! En boktitel för några år sen gjorde mig väldigt förbryllad. Författaren heter Festo Kivengere, biskop i Uganda under Amins skräckvälde. Han skriver att han utifrån sin kristna tro fått kärlek till denne grymme härskare. Och han säger – den störste förbrytare kan bli frälst. Om Gud faktiskt älskar alla människor så måste också jag göra det! Men visst tar det emot, visst känns det stötande! Men återigen, om Jesus har gått över alla gränser med sin kärlek och förlåtelse måste inte också jag visa kärlek till varje människa?

Jag vill ge dig en dikt att tänka på. Den är skriven av Nils Bolander –
”Vi gingo båda i fällan och tappade sans och takt. Nu står där ett ord oss emellan, ett ord som aldrig blev sagt. Det vackraste ord vi äger skiljer oss ännu åt. Vem av oss två ska säga först ett blygt förlåt?
Jag gömmer en isnål i blicken , du äger en sylvass häl. O, att det bara gick en majdag fram i vår själ. Vi stävar mot samma stränder, vi sitter i samma båt. Här har du mina händer, reskamrat, förlåt!”
Så viktigt det är med förlåtelsen! (Matt. 5:23-24) och jag vill också säga – så viktigt det är med överlåtelsen! Vi är v a r a n d r a s l e m m a r enl. Paulus.
Starkare kan inte församlingstanken uttryckas! Jag tror att Bibeln menar nåt mer än en klapp på axeln, en from välgångsönskan, vänlig omtanke i största allmänhet. Guds ord talar om en överlåtelse till varandra där vi bygger en gemenskap som tål alla påfrestningar vi kommer att möta.
Jag har sagt det varje gång och jag säger det igen. Budordet har verkligen en positiv sida. Står det – du ska inte ta ett liv så står det samtidigt – du får ge liv, hopp och glädje till en broder och syster!

”Vi ska förstå och förlåta varann och va rädda om varann litet mer.
Kanske snart så ses vi ej mer, vi ska förstå och förlåta varann” – Arne Höglund

P-G Svensson